måndag 29 april 2013

Coachrapport

Här kommer äntligen rapporten från mitt första coachtillfälle med  författarcoachen. Det är ju över en månad sedan den gick av stapeln men sedan har saker/livet/jobbet/skrivandet kommit emellan och jag har inte hunnit med att rapportera. Men nu är det alltså äntligen dags!
 
Jag kontaktade min författarcoach i slutet av förra året och sa att jag var intresserad av hennes hjälp. Vi bestämde att vi skulle dra igång i samband med det nya året. Under julledigheten bestämde jag mig dock för att skriva om mitt manus från tredje till första person. I samband med detta gjorde jag dessutom några större plotförändringar och ansträngde mig för att förbättra både min gestaltning och dramaturgi. Allt det där tog en evinnerlig tid och jag och coachen sköt fram startdatumet till den 15:e mars. Trots att jag la all min lediga tid på manuset den där sista veckan fick jag inte iväg det förrän strax efter midnatt. Jag skickade in allt jag hade skrivit, vilket var 4 kapitel om totalt 20 000 ord och ett tvåsidigt synopsis som mycket kort beskrev den kommande handlingen. Det var med andra ord stressigt men samtidigt väldigt peppande att ha en deadline.
 
Coachen svarade imponerande snabbt redan den 18 mars. Hon skrev att hon hade öppnat filen för att se om den funkade och sedan fastnat i min text och inte kunnat sluta läsa. Det gladde mig något oerhhört. Eftersom jag skriver för ungdomar/unga vuxna är det ett av de viktigaste momenten för mig - att kunna fånga mina läsare direkt så att han eller hon inte blir uttråkad och börja surfa på mobilen istället! :)
 
Jag fick beröm för min dramaturgi vilket kändes skönt eftersom jag lagt mycket krut på just det, på det höga inledande tempot och på min gestaltning. Manuset var fyllt med små tips, både språkliga och rent berättartekniska, men i stort var det betydligt mindre än jag hade väntat mig. Jag hade förväntat mig sönderklottrade sidor där det mesta ansåg vara skit, men så illa var det inte alls.
 
Coachen hade dock en stor kommentar om själva storyn. Centralfiguren i min berättelse var nämligen jultomten och hon ansåg att jag helt enkelt skrev för bra för att ta till den enda fantasifigur vi fått lära oss att inte tro på. Häxor funkar, troll funkar, drakar funkar. Men jultomten, det är att göra det svårt för sig.
 
Hon slog huvudet mitt på spiken. Detta är nämligen något jag själv funderat på vid otaliga tillfällen. Idén att skriva om jultomten kom till mig i gymnasiet och eftersom jag fortfarande inte släppt tanken trodde jag såklart att det var för att idén är så bra. Jag har dock brottats med hur man gör jultomnten trovärdig och spännande. En brottningsmatch jag förlorat om och om igen.
 
Coachens sista kommentar var att om inte annat kunde min berättelse bli en lysande Disney-julfilm. Då insåg jag att jag var tvungen att byta koncept. Julfilm var det sista jag hade tänkt mig, mina tankar om manuset var betydligt mörkare och mer allvarliga. Naturligtvis tar det emot att bestämma sig för att allt det du har jobbat med i flera månader inte håller. Jag deppade några dagar sedan började tänka om. Och när jag hade tänkt om bollade jag idéer med min lillebror. Han var helt med på coachens kommentar och tyckte dessutom mina nya idéer var riktigt bra om jag bara kunde slipa till dem rätt. Så det var det jag gjorde när jag var i Spanien över påsken. Slipade, funderade och plottade.
 
När jag kom hem hade jag en helt ny berättelse färdigplottad. Alla de karaktärer jag hunnit skriva om i de där fyra första kapitlena finns fortfarande kvar, men det som tidigare var en sidoplot har nu lyfts fram och utvecklats till själva huvudploten.
 
Jag är fantastiskt nöjd med min nya plot. Ni som följer min blogg har säkert märkt att jag skrivit betydligt mer intensivt de senaste veckorna. Det beror på att jag är så exalterad över min nya berättelse. Jag är helt enkelt mer motiverad och taggad på den här idén. Det är tre veckor sedan jag kom hem från Spanien och jag har hunnit skriva tre nya kapitel. Jag har tyvärr inte kunnat återanvända något annat än idéer från min gamla text, samtliga scener är nämligen utbytta.
 
Jag är så glad att jag bestämde mig för att anlita en coach som fick mig att tänka om. För nu tror jag verkligen att min manus kan ha en chans i den stora vida världen. Jag planerar att skicka in nästa del till coachen när jag skrivit sex kapitel, då har jag kommit förbi den första fjärdedelen och det där stora, omvälvande och livsavgörande har hunnit inträffa. Jag längtar redan. Att få respons på sin text är fantastiskt givande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar