torsdag 23 maj 2013

Inte så pjåkigt ändå...

Den där Carola, hon är inte så dum hon. Igår, efter mitt deppiga inlägg, skrev hon ett peppande svar att det mesta känns som skräp när man är trött. Och trött var jag verkligen efter min 12-timmars arbetsdag. Så idag gjorde jag ett nytt försök. Jag höll andan och läste livrädd igenom alla mina sex kapitel igen. Och se, det var inte riktigt så illa som jag trodde.
 
Kapitel 1 är fantastiskt bra, speciellt början. Jag kan faktiskt inte förstå att det är jag som har skrivit det. Tonen är perfekt, inledning fängslande. Jag dör lite bara jag tänker på det. Kapitel 2, 3 och 4 är helt ok. Visst behöver de omarbetas, men inte alls i den omfattning jag trodde igår. Kapitel 5 och 6 är sämst vilket egentligen är föga förvånande eftersom de skrivits på hotellrum, i bilar, på bussar och flygplan under mina två resor. Men inte ens de är en katastrof. Storyn är där, precis som jag vill ha den. Jag behöver bara snygga till texten en del. Okej, en hel del. Men ändå!
 
Imorgon börjar jag med redigeringen av kapitel 1, sedan är planen ett kapitel per dag. Jag inser dock att det kan bli tungt för kapitel 5 och 6. Jag har även tänkt om avseende att skriva nytt samtidigt som jag redigerar. Det kommer aldrig gå. Därför kommer jag göra även nästa vecka till en ren redigeringsvecka och sedan hoppas jag vara så pass klar att jag kan fortsätta på kapitel 7.
 
Coachen har informerats och kommer förhoppningsvis ha mitt manus som reselektyr när hon åker tåg genom Europa i början av juni. Saker börjar alltså falla på plats. Det är en härlig känsla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar