fredag 27 september 2013

Älska processen

Idag påbörjade jag omredigeringen av mitt manus efter de nya plotídéer som ska vävas in i storyn. Jag lade all kraft på kapitel 1 och passade faktiskt på att läsa hela kapitlet högt för mig själv. Det visade sig vara en bra metod. När jag läste högt blev det extremt tydligt var meningarna lät konstiga eller där texten gick för snabbt fram. Jag skrev om det som skulle skrivas om och pillade lite med texten. Och framförallt njöt jag över det jag faktiskt skrivit. För det var så jävla bra! Helt ärligt talat kan jag inte fatta att jag skrivit det där första kapitlet och det gör mig både stolt och glad att jag utvecklats så fantastiskt mycket sedan mitt första utkast förra året. 
 
Imorgon tänker jag prova samma metod med kapitel 2, det finns dock en risk att jag inte kommer vara lika imponerad där. Kapitel 1 är nämligen mitt bästa kapitel, eftersom det är skrivet först har det också genomgått flest redigeringsomgångar och texten har redan slipats flera gånger. Jag är dock övertygad att jag kommer kunna slipa till även kapitel 2 så att texten klingar lika fint som föregångaren.
 
Redigeringen jag har framför mig känns relativt trygg, åtminstone till en början. Med trygg menar jag att jag inte kommer behöva skämmas förrän efter ett tag. Jag hann ju faktiskt redigera 8 kapitel innan jag bestämde mig för att storyn inte höll till 100 procent och lade två veckor på att komma på en lösning. De första 8 kapitlen bör därför vara okej, inte perfekta, men åtminstone inte pinsamma. Det kan däremot kapitel 9-12 vara för de har aldrig redigerats förut. Och dessutom är det mycket som inte stämmer i dem längre eftersom jag ändrat plotten något. Där kommer skämskudden alltså med största sannolikhet plockas fram. Kapitel 13 och 14 kommer jag stryka eftersom storyn kommer svänga åt ett helt annat håll än jag beskrivit där. Det är jag tacksam över för jag har redan tjuvbläddrat lite i dessa kapitel och de var verkligen SÅ DÅLIGA.
 
Men visst har vi redan kommit fram till detta? Att man måste skriva mycket skit innan det blir bra? Jag tycker själv att det jag beskrivit ovan är ett klockrent exempel på detta. Mitt första kapitel, som lästs och skrivits om flera gånger, är det som är bäst. Mitt sista, som aldrig lästs eller skrivits om, är så dåligt att det stryks i sin helhet. Det är en del av processen och processen måste vi älska. För det är den som gör slutprodukten så fantastiskt bra!
 
Hur mycket skit stryker ni innan ni är nöjda?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar