torsdag 7 augusti 2014

Det här med positiva refuser

När man står och stampar i perifierin av en ännu okänd bransch kan man inte låta bli att bli nyfiken på både det ena och det andra. Föga förvånande, efter mina senaste "positiva refuser", är jag naturligtvis som allra mest nyfiken på just dem. Vad betyder de egentligen? Hur många får en sådan? Är det ett halvt JA eller ska det mest ses som uppmuntran? Jag har såklart läst många blogginlägg som har snuddat vid företeelsen förut men aldrig någon som berättat hela sanningen, är det kanske ingen som vet?
 
Hur som helst började jag med att slänga ut frågan i gruppen Författare på Facebook. Jag brukar oftast bara fungera som observatör i gruppen men eftersom jag har sett hur de mest triviala frågor kan blossa upp till diskussioner med tiotals inlägg tänkte jag att jag nog skulle kunna få svar där. Det fick jag inte. Jag fick noll svar (men det var iaf ett par som gillade min fråga). :)
 
Vad gör man då? Jo, man googlar såklart. Fick många träffar på blogginlägg. Kati hade minsann fått ett positiv refusering, liksom Annika. Amanda Hellberg (vars blogg jag ÄLSKAR) skrev så här i ett inlägg:
 
Ser förlaget stor potential ger man personlig feedback i refuseringen. Det är en högvinst-refusering. Högvinst säger jag! Det betyder: "Snubblande nära. Om du var etablerad hade vi möjligen erbjudit avtal redan nu eftersom du bevisat din kapacitet tidigare. Sedan hade vi hjälpt dig piska boken i form. Men som det är nu har vi inte tid, råd och möjlighet att coacha dig hela vägen till utgivningsbart manus. Fixar du det dock på egen hand med hjälp av vår feedback blir vi impande. Så nu är det upp till dig: Vad går du för?"
 
Det låter ju helt klart uppmuntrande! Positiv refusering = potential men du får piska dig själv i ännu bättre form! :)
 
Jag fortsatte att googla och hittade efter mycket om och men det här, ett svar som kommer direkt ur munnen på en förläggare vid Nordstedts:
 
Min princip är att jag bara skriver personliga refuseringar om jag vill öppna en dialog med författaren. Monica Wilderoth som debuterar hos oss i vår är ett bra exempel. Jag tyckte hon hade något men att hon inte riktigt fick ihop det, hon skrev om och jag bollade tillbaka, tredje gången hon skickade in antog vi boken, säger Håkan Bravinger.
 
Det låter ju också lovande! Om förlagen som refuserat mig positivt har gjort det för att öppna en dialog med mig och för att se vad jag går för så är det verkligen positivt. Kanske inte ett halv Ja, men definitivt närmare ett Ja än jag var innan! 
 
Jag vet att inget av detta direkt är några nyheter, min anledning till informationssökandet är väl snarare ett sätt att försöka väga mina framtida chanser. För naturligtvis väcks hoppet när förlagen refuserar positivt men jag vill inte hoppas mer än jag borde. Hur som helst står jag fast vid det jag har sagt, att vad som än händer senare så hjälper alla dessa kommentarer och uppmuntrande ord mitt manus att bli bättre och tillslut kommer det att ges ut - på ett eller annat sätt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar