söndag 24 augusti 2014

Kassa bästsäljare?

Nu i dagarna blossade en diskussion upp på forumet Författare på Facebook. Det är inte en ny diskussion, den har varit uppe ett par gånger tidigare och den väcker allt som oftast heta känslor. Det handlar om att bästsäljande författare fuskar med skrivreglerna, med andra ord att de skriver dåligt - för dåligt för att sälja så bra som de gör.

Jag blir lika konfunderad varje gång denna diskussion kommer upp. Det känns som att fokuset hamnar lite snett, som att en bra författare är den som följer skrivreglerna bäst. Den som vet hur man show istället för tell, som kan göra styckebrytningar mellan olika PoV:s och som inte klumpigt hoppar mellan tempus. I mina öron låter det som att man vill göra skrivkonsten till något statiskt, ungefär som teknik. Mattematik är vad det är och görs mer eller mindre på ett och samma sätt, oavsett vem utövaren är. Det finns tydliga räkneregler som man måste följa, gör man inte det kanske förbränningsmotorn man beräknat exploderar eller balken till skyskrapan byggs alldeles för tunn. Jag trodde att syftet med konstnärlighet var att man var friare i sitt utförande. Ingen dör om du kör lite tell istället för show, men de kan banne mig göra det om balken inte klarar av att bära upp huset den sitter i.

För mig finns skrivreglerna till som riktlinjer. Ett stöd för författaren som mallar upp hur en text brukar bli som bäst. Kan man sedan skriva på ett annat sätt som blir lika bra eller bättre - go for it!

Jag är inte dum, jag förstår att det svider i ögonen när bästsäljande författare säljer bok efter bok trots att de inte följer konventionella skrivregler eller till och med slarvar med ordval, gestaltning eller vad det nu än må vara. Men man får inte glömma att det finns två sidor av varje skriven bok. Den ena sidan är definitivt språket, är språket för dåligt kommer ingen vilja läsa det du skrivit. Men den andra sidan är storyn och den tycker jag ofta glöms bort i de här diskussionerna.

För mig är storyn det allra viktigaste och språket är främst ett verktyg för att få fram den. Jag lägger nästan aldrig märke till dåligt språk i böcker, jag hittar ju knappt stavfel för sjutton. :) Är storyn bra så uppslukar den mig och det enda jag bryr mig om är att få läsa hela vägen fram till slutet. Detta speglar även mitt eget skrivande. Jag tror i ärlighetens namn att jag är mycket bättre på story än på att skriva. Jag skriver säkert helt okej, det har ju tom. två förlag sagt. Men storyn är min stjärna!

Naturligtvis uppskattar olika människor olika saker i en bok, precis som i resten av livet. Jag bryr mig om storyn, någon annan prioriterar gestaltning och en tredje älskar miljöbeskrivningar. Det är egentligen det jag vill ha sagt med detta långa inlägg. En bästsäljare blir inte en bästsäljare på grund av språket och inte heller bara på grund av storyn. Det är mycket som ska klaffa. Kanske har de redan etablerade författarna lägre krav på sig än debutanterna - de säljer ju ändå. Men man får inte glömma att de också har varit debutanter en gång, men samma förhoppning och kravbild som vi. Och att de har lyckats är deras egen förtjänst. Ingenting är gratis i författarbranschen, framgång är något man arbetar sig till. Som i alla branscher. Därför tycker jag att det är bättre att fokusera på sitt eget skrivande och sin egen prestation än att klanka ner på andra författare.

Vad tycker ni? Har jag rätt eller fel?

10 kommentarer:

  1. Du har rätt tycker jag! Ibland blir det lite besserwisserstämning i de där diskussionstrådarna. Smaken är ju olika, tack och lov. Om språket är bedrövligt (det har hänt några ggr) så kan jag inte läsa men jag håller helt med dig om att skrivreglerna bör ses som riktlinjer. Tänk så trist det annars vore. För mig är det tvärtom mot för dig. Jag är nog bättre på att skriva än på story. Dina två sista meningar i inlägget sammanfattar mina åsikter mycket bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt aldrig läst en bok där jag tyckt språket var bedrövligt - vill du ge exempel på en bok där du inte gillat språket? Blir nyfiken om det är så att jag har en ovanligt hög toleransnivå för skrivet språk! :) Då kompletterar vi varandra! Vi borde kanske skriva något tillsammans - tänk så bra det hade blivit! :)

      Radera
  2. Jag håller med dig helt. Har man ingen story spelar det ingen roll hur mycket man kan om gestaltning. Det får ju inte vara huuur dåligt som helst, men ibland kan ju vissa saker falera. Det viktigaste är känslan. Det finns låtar som slagit svensktoppsrekord utan att rimma...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är klart att det inte kan vara hur dåligt som helst - då hade nog folk helt slutat läsa böcker! :) Jag håller med dig att det handlar om känslan och den bygger ju på både story och språk tycker jag!

      Radera
  3. Såna där diskussioner brukar alltid osa lite avundsjuka och bitterhet ... För mig är språket viktigt, men jag har överseende med ett sämre språk om storyn fångar mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du nog rätt i! Precis, är storyn bra märker jag inte ens språket. Är storyn sämre blir språket viktigare fast sådana böcker är det nog stor risk att jag lägger ifrån mig - är storyn inte bra så tröttnar jag tyvärr oavsett hur fint det är skrivet. :)

      Radera
  4. För mig är språket viktigt, och jag lägger alltid märke till stavfel och liknande. MEN, språket är inte viktigast. Håller inte storyn så lägger jag bort boken oavsett om språket är briljant. Jag tycker att man inte ska hålla på och reta upp sig på att språket används fel ibland i en bok. Det är - precis som du säger - ett hårt arbete som ligger bakom, och det måste man komma ihåg. Ingen är perfekt, och om man gör några fel här och där? So what, i det stora hela, vem kommer ihåg det? Alla är vi mänskliga och gör våra fel. Acceptera och njut av storyn istället, det är mitt motto (såvida inte det är plågsamt dåligt språk förstås). :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så imponerad av er som kan hitta stavfel i böcker, tror jag har gjort det en eller två gånger bara. Tydligen är jag inte särskilt uppmärksam och hade nog varit en riktigt dålig korrläsare! :) Men jag njuter verkligen av en bra story och för mig är det som sagt nästan hela grejen!

      Radera
  5. Rätt mycket av bästsäljarskapet handlar också om att nån (förlaget) satsat hårt på marknadsföring. Men förstås också att allt möjligt annat klaffar, rätt läsare läser, tidpunkt etc.

    Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på bästsäljare utan hellre ägna tid åt sitt eget skrivande, för man skriver väl, tänker jag mig, för att man själv vill det/behöver det och visst skulle det vara kul att bli bästsäljare, men det är inte så många som blir det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland går det utan en massa marknadsföring! Var det inte så att första Harry Potter-boken typ bara trycktes i 500 ex där de flesta hamnade på bilbiotek och skolor? Jag är övertygad att i just det fallet var det storyn som sålde in boken! :)
      Jag skriver definitivt för att jag tycker det är så himla kul, men jag ska inte ljuga och säga att jag inte vill bli läst. Det hade varit helt fantastiskt att få sprida sina berättelser till massor av läsare, men det är inte ett krav för att jag ska fortsätta skriva! :)

      Radera