lördag 6 september 2014

Att övervinna rädslor

I förrgår skrev jag om säljande och marknadsföring och hur obehagligt jag tyckt att den biten varit under min uppväxt. Nu har jag övat ett tag och även om säljande fortfarande inte är något jag ser fram emot är det inte riktigt lika obehagligt. Jag har börjat övervinna min rädsla.

Just det där med rädslor och att övervinna dem är ju inget ovanligt fenomen i böcker. Författare bombarderar sina stackars karaktärer med hinder och konflikter och tittar sedan på när de sakta med säkert tar sig igenom dem. Divergent (av Veronica Roth) handlar särskilt mycket om detta. I boken beskrivs en simulering som heter fear landscape där personer får uppleva alla sina värsta rädslor och sedan ta sig igenom dem. I Getto (det manus jag skriver tillsammans med min lillebror) har vi försett en av huvudpersonerna med en rädsla för vatten (hon kan nämligen inte simma). Därför kommer vi naturligtvis försätta henne i ett par situationer där vatten är närvarande för att försvåra hennes resa.

Igår däremot försatte jag mig själv i en situation som utmanade mig lite extra. Jag är höjdrädd, inte extremt på något sätt, men jag tycker det är obehagligt att tex. klättra på höga stegar eller eller stå på lite högre platåer om det inte finns något skyddsstängsel. Igår hade vi avdelningsaktivitet och skulle åka Zipline (linbana) på Hallandsåsen. Aldrig i livet, var min första reaktion. Men sen insåg jag att om jag ska utsätta mina karaktärer för deras rädslor borde jag inte fega ur när det kom till mig själv. Så jag åkte. Och det var verkligen befriande!

När utsatte du dig själv för en rädsla senast? :)

Jag precis innan, ser tuffare ut än jag kände mig

 Här bär det iväg - fantastiskt!

Högt, högt upp!

2 kommentarer:

  1. perfekt tillfälle för lite research. Nu vet du hur karaktärerna känner det när du utsätter dem för saker de är rädda för och kan gestalta dem på ett trovärdigt sätt! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var mycket givande! Kroppen som skakade när jag gick upp för platån, de snabba andetagen, omgivningen som blev suddig och kollegornas röster som tonade ut. Och när jag väl hoppade ut, först en isande känsla i magen som sedan bubblade upp i lycka när jag insåg att jag skulle överleva! :)

      Radera