torsdag 4 september 2014

Måste författare sälja?

När man läser i bloggar, på författarsidor och i artiklar framgår det ganska tydligt att dagens författaren inte längre kan hålla sig i skymundan efter det att boken skrivits klar. Man måste synas. Göra reklam och höras genom bruset. Sälja med andra ord.

Ordet SÄLJ har alltid varit förknippat med ångest för mig. Det började när jag gick i sexan och skulle sälja plastpåsar till skolresan. Ärligt talat. Vem vill köpa plastpåsar? Jag hade ångest varje dag från det att plastpåsarna delats ut i skolsalen. Mina föräldrar tyckte att jag åtminstone skulle försöka sälja min del. Så jag försökte. Och det gick på tok direkt. En kvinna skällde ut mig, sa att det förfärligt av mig att springa runt och sälja saker i området. Jag flydde fältet och grät resten av kvällen. Det slutade med att mina föräldrar fick köpa alla mina plastpåsar. De hade påsar kvar i flera år....

När jag gick på Universitetet jobbade jag ett tag extra på en undersökningsbyrå. Jag skulle ringa runt till rektorer och be dem svara på frågor. Knappt sälj med andra ord, men precis lika ångestladdat. Efter bara ett par tillfällen slutade jag, var hellre pank än tvingade mig på människor jag inte kände. Insåg att det här med sälj nog inte var något för mig.

Kulmen kom efter min examen. På mitt första jobb insåg jag förfärat att sälj till viss del ingick i min arbetsbeskrivning. Som teknikkonsult måste man sälja sin tid, gör man inte det är man till ingen nytta för företaget. Jag dog. Övervägde att jobba i kassan på ICA istället - allt för att slippa sälja! Som tur var behövde jag aldrig dra det så långt. Högkonjukturen blomstrande nämligen och jobben trillade in ändå. S¨å jag jobbade på och glömde bort min ångest. Tills i våras.

Företaget jag jobbar på nu bestämde sig nämligen för att göra en säljraid bland stans arkitekter. Eftersom jag missade mötet när avdelningen diskuterade detta "valdes" jag ut för att åka ut och presentera mig hos ett par. Snälla kollegor jag har va!? Ångesten var överväldigande. Jag försökte dra mig ur och samtidigt skämdes jag över min feghet. Så jag bet ihop, förberedda mig något kopiöst och åkte till den första arkitektfirman. Och det gick SÅ bra.

Efter det har det rullat på. Jag har ringt till ett par kunder, planerat in fler presentationsträffar och ska till och med till tekniska högskolan för att presentera vårt företag. Det tar fortfarande emot att göra dessa aktiviteter, men för varje gång blir det lättare. Jag är glad för det, för den dagen jag ger ut en bok vill jag göra mitt yttersta för att marknadsföra den så bra som möjligt. Jag vill vara författaren som syns och jag vill ha roligt samtidigt som jag hörs genom bruset.

Så jag kommer tvinga mig själv att fortsätta utvecklas som säljare. Öva på att marknadsföra och informera även om det fortfarande gör mig lätt illamående varje gång. Och sen, när Middagsmörker ges ut antingen på förlag eller av mig själv, då jäklar ska jag vara redo. Då ska ångest och magknip vara ett minne blott!

Hur är det för er? Ser ni fram emot marknadsföringsdelen av författarskapet eller skyr ni den? Tror ni att det är nödvändigt för en författare att kunna sälja för att nå ut till sina potentiella läsare eller räcker det med att skriva tillräckligt bra?

13 kommentarer:

  1. Jag tror att solskenshistorier som Hundraåringen och Låt den rätte komma in, eller varför inte 50 shades, är ytterst ovanliga. Där har boken hittat läsare som genast tipsat den vidare och genomslaget har blivit enormt. I de allra flesta fall handlar det nog om att författaren måste göra grovjobbet, tror jag. Alltså att man inte kommer undan den där marknadsföringsbiten. Hur gärna man än vill :) Jag är en sådan som helst sluppit den delen, men jag biter ihop och gör det jag kan ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att solskenshistorierna är ovanliga - tyvärr! :) Vad duktig du är som jobbar med marknadsföring trots att du helst hade sluppit! Vilket marknadsföringsmoment har gett dig mest?

      Radera
  2. Jag har inte så mycket emot den där delen, trivs rätt bra med att tala inför publik och försöka räkna ut vad just den publiken borde höra för att fatta vad jag håller på med. Men det betyder inte att jag skulle slippa magknip och och ångest inför i synnerhet vissa av de där sakerna man ska göra. Tvärtom jag nojjar länge och väl inför varenda grej. Sen när jag väl står på en scen tar det ofta nån minut innan jag slappnar av, men sen går det fint. Jag tror också att man behöver nervositeten. Däremot du, att sälja platspåsar eller ringa rektorer om nåt - det skulle jag aldrig göra, utan reagera som du. Jag tror att man behöver tro hårt på det man säljer för att det ska gå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, jag trodde kanske att magknipet försvann efter ett tag! :) Men det är nog som du säger, att man ska vara lite nervös. Lagom nervös isf. Jag är inte riktigt där än, mår fortfarande lite illa inför de olika momenten. Men det har redan blivit MYCKET lättare än första gången! Det där med att tro på det man säljer borde ju vara enkelt när man säljer sin egen bok! :)

      Radera
  3. Att synas har jag ingenting emot, att prata är en annan grej ... Men förhoppningsvis vänjer man sig även vid det. Det jag tycker är det jobbigaste med marknadsföring är att det tar tid från skrivandet, samtidigt är det kul, så det är en dubbel känsla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas också att man vänjer sig! Jag tror dock att jag hade kunnat tycka att marknadsföring var kul, om jag bara kände mig säker på vad jag gjorde. Sen att det tar tid från skrivande, det kan man nog tyvärr inte göra så mycket åt! :)

      Radera
  4. Visst är det så, att man själv måste synas och jobba på sin marknadsföring. Sedan hur bra det känns är en annan sak. Vet ju inte än och spontant känner jag igen mig i din text:) Hatar dessutom att vara på bild för det blir aldrig bra. Men det är väl bara att gilla läget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag blir heller aldrig bra på bild men jag övar nu på bloggen! När jag började blogga för två år sedan la jag inte upp en enda bild men nu börjar jag så smått vänja mig. Tror att det är lite vad det handlar om, att man ska vänja sig vid att synas och höras!

      Radera
  5. För många år sedan skulle jag boka jobb till min dansgrupp och jag skrev upp varenda andetag jag kulle ta. Efter ett tag blev jag säkrare, samtalen följde ändå en röd tråd. Nu har jag inga problem eftersom jag jobbar som säljare och har ca 60-70 kundkontakter varje dag.Det enda man blir säker av är rutin, rutin och åter rutin. Nu för tiden ska alla frontas vare ig du jobbar på järnhandeln eller i Konsum. Det kanske inte riktigt passar alla. Det är inte säkert man är bekväm med det man tvingas till alla gånger. Intressant diskussion!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, 60-70 kundkontakter per dag - det var inte illa! Då förstår jag att du inte tycker att det är jobbigt längre. Jag har ju kontakt med mycket kunder i mitt jobb också, men merparten av det handlar ju om projekthantering och inte att sälja. Det är säljbiten jag tycker är jobbigt, det känns liksom som att jag tränger mig på. Men jag övar och börjar långsamt lära mig! :)

      Radera
  6. Jag har inte tänkt så mycket på den biten av författarskapet. Jag är ingen publicitetsmänniska, skulle nog ha svårt för den biten. Men jag tror att som opublicerad är det bäst att ta ett steg i taget, ja, det är nog alltid bra. Att fokusera på det som är viktigt just för stunden, även om man såklart ska planera och se framåt också. Men vad jag menar är att man först och främst måste koncentrera på sitt verk och skrivandet. Först därefter kan man ta den andra biten.

    Jag är absolut ingen säljare och kommer aldrig att bli. Det är modigt av dig att våga.

    På något vis tycker jag ändå att boken ska sälja sig själv. Marknadsföring javisst, men om författaren blir det man köper - nja, det håller inte i mina ögon. Jag vill läsa böcker, inte läsa författare. Som läsare struntar jag i vem som skrivit boken såtillvida att jag inte dömer eller bedömer boken utifrån författaren. Sedan kan jag intressera mig för författarskap och för hur författare arbetar, vissa favoritförfattare vill jag veta mer om, veta mer om människan bakom boken. Men rent allmänt är det ointressant och ovidkommande. Som läsare vill man läsa en bra bok. Man bedömer boken, tycker om eller tycker inte om boken. Författaren är sekundär. Därför är jag mindre intresserad av att vara en del av marknadsföringen, för jag vill inte vara en produkt, jag vill att boken ska vara en produkt som den ju är. Inte jag.

    Idealet, tycker jag, är att boken klarar sig själv. Jag ska inte behöva vara en reklampelare. Boken ska vara tillräckligt bra ändå.

    Jag vet inte riktigt om du förstår hur jag menar, har inte formulerat det här förut, men det är ett intressant ämne, värt att debattera om och diskutera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du har helt rätt i att man ska ta en sak i taget och vänja sig in i säljrollen. Det är lite det jag försöker göra just nu i mitt jobbet - öva på att sälja så att jag inte är helt oerfaren när min bok kommer ut (någon gång i framtiden).
      Jag personligen tror att få böcker säljer sig själv. Naturligtvis vill jag också att min bok ska vara så bra det bara går, men det kommer ut massor med bra böcker varje år och för att höras genom bruset måste man marknadsföra sig själv och sin bok. Förhoppningsvis kan man skriva en riktigt bra bok och sedan stötta försäljningen med lite marknadsföring - det hade varit en toppenkombination! :)

      Radera
  7. Känner igen mig om säljångesten. När jag bestämde mig att skriva för att bli publicerad hade jag inte en tanke på att det antagligen krävde en social insats av mig för att sälja in boken. Efter ett tag förstod jag det och fick lite panik trots att jag var (och är) ljusår från att bli publicerad. Jag är vansinnigt introvert; hatar att mingla, sälja in min själv och diverse prylar. Jag blir stum som en sköldpadda och känner mig helt missanpassad.
    Efter ytterligare en tids funderande var det dags att ta åtminstone lite plats och jag pysslade ihop en blogg och hemsida. Stort steg! Att publicera eländet var ännu större steg och orsakade illamående i veckor.
    Jag förstår nyttan i att kunna göra sig ett namn och sälja in sig och sina böcker. Finns väl en orsak till att diverse kändisar kan skriva ihop vad som helst och ändå sälja bra? Dock önskar jag att det inte hade behövts. Att det skulle vara mer accepterat och mötas med mer förstående att vara introvert.
    Jag vet att jag måste visa upp mig, synas och så småningom kanske mingla med främlingar. Håller med i de andra kommentarerna att få böcker säljer sig själv och det är bäst att öva på att ta plats och sälja. Men det är ju så svårt!

    SvaraRadera