tisdag 23 september 2014

Skrivdepp

Usch, idag är en sån där negativ dag. En sån dag då man helt plötsligt blir osäker på sitt manus och känner att man inte räcker till. Runtomkring mig i etern händer en massa fantastiska saker. Folk skriver förlagsavtal, folk planerar releasefester, folk färdigställer sina manus. Och jag, jag bara står och stampar. Det är drygt två år sedan jag påbörjade mitt manus Middagsmörker och ändå är jag inte klar. Jag gör den 10:e större omskrivningen sen starten och även om jag vet att manuset kommer bli bättre kan jag inte låta bli att tänka att jag aldrig kommer nå hela vägen fram. Kanske är jag en sån författaraspirant som aldrig kommer når målet. Som bara skriver om och om och om igen utan att någon vill ge ut eller läsa. Tanken är nedslående.

Jag vet att jag säkert överdriver, jag vet att två förlag har visat intresse för mitt manus och att min lektör gett mig massor med bra tips att jobba vidare med, men det spelar ingen roll. Idag är jag bara deppig och den stora utmaningen kommer vara att försöka få något gjort överhuvudtaget.

Vad gör ni när ni författardeppar? Hur blir ni av med känslan (går det ens???) och hur hittar man peppen igen?

16 kommentarer:

  1. Jag tror tyvärr det bara är att vänta ut deppen. Så där är det nog alltid emellanåt hur "lyckad" eller "misslyckad" man än känner sig. Nackdelen med alla sociala medier är att man hela tiden ser alla roliga saker som andra ägnar sig åt och då är det lätt att få prestationsångest. Peppkram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst blir man påverkad av sociala medier - oftast brukar jag dock känna mig peppad av andras framgångar men den här gången började jag istället jämföra mig. Hoppas deppen rinner av snart! Tack för peppen!!!!

      Radera
  2. Kämpa på Charlotte! Om det alls peppar så tycker jag du är en så otroligt bra inspiration för alla. Du orkar om och om igen jobba med ditt manus - just för att göra det bättre! Heja heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Michaela, vad snäll du är - det peppar verkligen!

      Radera
  3. Skriv den där negativa deppiga scenen om du har en sådan...eller lägg till några ord i den åtminstone, på så sätt använder du all den energin som även finns i att vara negativ på något vettigt. Eller så låter du dig själv sura en tag och läser en bok du gillar bara! Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé, ska kika över mina deppscener och se om mitt tillstånd kan tillföra dem något! :) Läsa är också bra, läser Stephen Kings Att Skriva just nu och det hjälper faktiskt lite att veta att hans författardebut också tog tid! Tack för tips och pepp!!!

      Radera
  4. Jag bryter ihop och går sedan vidare. ;) Nä, allvarligt. Jag brukar vänta ut skrivdeppen och låta manuset vara under den tiden. När deppen gått över så känns det roligt att gå tillbaka till manuset igen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det låter bra det Nina! :) Jag höll mig borta från manuset igår och tränade agility med vovven istället, kändes faktiskt lite bättre efter det. Och tanken på Bokmässan på lördag är också en stor deppförstörare! :)

      Radera
  5. Jag brukar ofta ta en ganska dålig bok ur min bokhylla (märkligt nog har jag ändå ett par stycken...) och läsa lite i den och tänka på hur otroligt det är att vissa författare ändå bli utgivna trots att de är så kassa, och sedan läser jag de stycken jag tycker allra bäst om i mitt eget manus, och så tänker jag att herregud, det här är så mycket bättre än det där skräpet i den där tryckta och utgivna boken jag just läste: jag MÅSTE ju klara det!

    Andra saker som hjälper är annars att bara ta en paus, och gärna titta på film eller tv-serier istället för att läsa. Eller, om man har den möjligheten, skicka en liten bit text till en god skrivarvän och be om lite snabbrespons (och förklara att behovet grundar sig på tvivel), och sedan invänta pepp som är specifikt och skräddarsytt för att få en att vilja skriva igen.

    /Linda

    SvaraRadera
  6. Och: självklart kommer du klara det! Ärligt talat, din blogg är en av de mest välskrivna och intressanta och givande som jag har hittat när jag har letat skrivarbloggar det senaste året. Du uttrycker dig och resonerar superbra, du är uppenbarligen talangfull och målinriktad och för det mesta väldigt inspirerad också. Det är allt som krävs. Ha inte ångest över att du inte är på topp jämt! Och två år är ingenting för att skriva sin första roman, folk har hållit på mycket längre än så (jag själv i fem år...), och det är ju inte konstigt med tanke på att man inte skriver på heltid.

    Var inte så hård mot dig själv! Du fixar det.

    /Linda - igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda för ditt fina svar och dina tips! Jag ska prova det där med att läsa en dålig bok, har nog något ex i bokhyllan som kan passa! :) Jag blir verkligen jätteglad över det du skriver om min blogg, det värmer ska du veta! Jag brukar, som du skriver, vara peppad och inspirerad - det är nog därför jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den här deppen. Men alla era tips hjälper massor!!!

      Radera
  7. Det är så otroligt ambivalent att skriva, att hålla på och skapa och ha en idé om hur det ska bli och sen hela tiden fråga sig om det blev som man hade planerat. Eller om man bara kommit en bit med vad man tänkt. Det går upp och det går ner. Vissa dagar euforiska och andra borde allting brännas. Man är sin största kritiker, jag brukar skriva av mig det också, kritiken, alltså skriva om hur det känns. Precis som du nu bloggat om. Det hjälper ibland. Andra gånger väntar man ut eländet för det går om och kommer tillbaka. Heja dig som kämpar med din text, det är tufft. Jag skrev om det där manuset som du har som bok där på sidan ungefär 17 gånger. Och det är ser jag på antal sparade versioner i min dator.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet egentligen att det går upp och ner, men jag har varit ganska så förskonad från de värsta svackorna fram till nu. Jag tror att det beror på att det börjar kännas mer på riktigt nu när två förlag visat sitt yttepyttiga intresse. Då helt plötsligt börjar jag jämföra mig med andra och det är aldrig bra! Vad härligt att höra att du också skrev om en massa gånger innan du blev klar! :) Jag har förresten kommit halvvägs nu, hade lite svårt att hänga med precis i början innan jag lärt känna karaktärerna men nu har du verkligen fångat mig och igår kväll ville jag inte sluta läsa!

      Radera
    2. Det är ju just det, att när man börjar förstå att det är allvar, då blir det också än mer tvivel. Och du kommer nog upp ur träsket, men det hjälper ju inte medan man är där.

      Och bra, jag gillar att man inte kan sluta läsa.

      Radera
  8. Det kan vara mycket som tar ner min skrivlust. Förkylningar, tidsbrist, städning och framförallt lathet... Men efter ett tag börjar skrivklådan uppenbara sig igen och den kan komma förr än man anar. Under tiden får man softa, insupa atmosfären och skaffa sig uppslag och idéer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra det där, att skrivlusten allt som oftast bryter igenom efter ett tag. Jag har inte haft tid att skriva sedan min lilla deppepisod i förrgår och det kliar redan i fingrarna. Tror dock att jag ska vänta någon dag till så att jag blir riktigt sugen! :)

      Radera