onsdag 10 september 2014

Snobbiga debutanter?

Idag trillade jag över jag en debattråd i gruppen Författare på  Facebook som förvånade. Det var författaren Dag Öhrlund som var trådskaparen och det fick mig att läsa lite extra noggrant. Dag skrev att han den senaste veckan pratat med ett par förläggare som alla var bekymrade över inställningen hos svenska debutanter som precis ska få sina första böcker utgivna. Tydligen var debutanterna av åsikten jag är en stjärna och ni ska se till att min roman bli en bestseller och därmed ansåg de sig stå över det hårda arbete som utgivningen av en bok omfattar.

Jag skriver det igen. Det förvånade mig. Jag läser många skrivarbloggar, skrivna av både författaraspiranter, debutanter och mer erfarna i branschen, och jag har aldrig uppfattat denna form av "snobberi". Däremot översvämmas blogginlägg av ödmjukhet och ibland en rejäl näve dåligt självförtroende. Om någon pratar negativt om marknadsföring handlar det inte om att man anser sig stå över den biten av författarjobbet utan att man helt enkelt tycker att det är lite obehagligt och helst skulle låta bli. De flesta gör dock sina insatser när de väl blir utgivna, vissa mer och andra mindre.

Är det jag som har missat något? Är debutanterna i Sverige snobbiga? Eller är det branschen som missförstår? Kom gärna med input, för som sagt - det här är inget jag uppfattat i den lilla del av etern där jag och bloggen plaskar runt! :)

6 kommentarer:

  1. Jag har inte heller märkt av någon snobbism på bloggarna, folk verkar stötta varandra så gott det går. Sen vet man aldrig vad som sägs när en dörr är stängd hos ett förlag, det kanske finns de som är så glada och exalterade av att få ge ut sin första bok att de blir nervösa av situationen och inte riktigt vet vad som förväntas av dom. Då gäller det att dom får tydliga riktlinjer och bra information om vad det är som gäller. Ingen är större än sin sista succé brukar vi inom teatersvängen säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är klart - vi vet ju inte alls vad folk säger till varandra på förlagen! Jag gillar det där att man inte är större än sin sista succé - det ligger sanning i det! :)

      Radera
  2. Jag såg också det där inlägget, men jag tänker att det Dag menade kanske var mer övergripande?
    Jag har inte heller märkt av sådana tendenser på bloggarna, men alla som skriver manus och skickar in, har inte en blogg där de avhandlar detta på :) Så det är ju inte omöjligt att en och annan tänker i de banorna.
    Men jag TROR att det han menade var kanske i första hand att många debutanter inte har förstått hur otroligt svårt det är att nå igenom floden av andra böcker som kommer ut och hur hårt arbete marknadsföringen egentligen är.
    Såvida du inte skriver en ny Hundraåringen, eller 50 shades hehe. För då fixar ju läsarna marknadsföringen helt och hållet åt en :) Men det är ju ytterst få förunnat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt i att det handlar om debutanter som inte varit införstådda i hur mycket jobb det krävs med att sälja en bok. Och alla vill väl skriva näste Hundraåringen! :)

      Radera
  3. Har inte läst inlägget, och vet inte riktigt. Det är säkert möjligt att vissa tror att nån ska fixa saker åt dem. Precis som det finns andra som inser att det inte dyker upp nån fixare utan att man får jobba hårt själv. Men jag tänker mig att det här inte är nåt specifikt för vissa debuterande författare. Utan att det finns i andra sammanhang också. Och att de flesta småningom inser att det inte funkar så. Att man liksom inte skriver för att sen ordnas resten. Utan att man skriver för att det är vad man gör och efteråt får man jobba just så mycket man står ut med för att synas och finnas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är säkert ett fenomen som finns överallt. Det är klart att det kan vara skönt att få allt severat men själv känner jag att alla delar av författarskapet har sin charm - iaf så länge jag står och tittar in från utsidan! :)

      Radera