torsdag 30 oktober 2014

Jobbkaos

Det är kaos på mitt jobb just nu. Egentligen har det varit kaos länge men det känns som om vi börjar närma oss klimax. Chefen har slutat. Flera medarbetare har slutat. Arbetsbelastningen är enorm.

Det är först när det strular på jobbet som man märker hur stor del av sitt liv som cirkulerar kring arbetsplatsen. Vardagen. Nutiden. Framtiden. Det är just nu svårt för mig att forma en enda tanke utan att den på något sätt berör mitt jobb. Som ni säkert förstår medför det extra utmaning till mitt skrivande.

Men jag skriver ändå. För att jag vill och för att jag måste. För att om jag inte gör det riskerar jag att bli tokig. Jag har gått igenom 16 av 21 kapitel i Middagsmörker och det känns riktigt bra. Jag har benat ut novellen om spöken som jag vill skicka till Andra Världar men inte haft tid att börja skriva. Och jag peppar inför NaNoWriMo.

Det är definitivt inte perfekta skrivförhållanden i mitt liv just nu, samtidigt känner jag nu mer än någonsin att det är skriva jag vill göra. Vad som händer i framtiden avseende mitt jobb återstår att se. Men vad som än händer vet jag att jag kommer fortsätta skriva. 

8 kommentarer:

  1. Jag förstår vad du menar. När det är kämpigt på jobbet så är det svårt att släppa tankarna kring allt jobb som ligger och väntar på kontoret. Håll ut och kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! I huvudet snurrar bara projekt, kunder, kollegor och det allmänna strulet! Tack för peppen, hoppas det ska lösa sig snart på ett eller annat sätt!

      Radera
  2. Känner igen det och att skrivandet nästan blir livbojen som håller en flytande. Kämpa på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, skrivandet är det som inte får mig att drunkna! Ska göra mitt bästa för att inte hamna under ytan!

      Radera
  3. Fy vad jobbigt, och så just när det är NaNo på gång också. Men pepp, pepp, bara man får skriva så brukar resten ordna sig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite dålig tajming - fast samtidigt är det precis som du säger. Får jag bara ägna mig åt min hobby så kommer jag överleva! :)

      Radera
  4. Den där känslan alltså... och jag vet, jobbet tar upp sån stor del av ens tid och tankeverksamhet. Försöker se skrivandet som ett andrum då, att jag har något att klamra mig fast vid.
    /Heléne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrivandet är verkligen mitt andrum just nu. Mitt i kaoset är det fantastiskt att kunna dra sig undan i en helt annan värld!

      Radera