lördag 25 oktober 2014

Redigera sönder och samman

Tre timmar på biblioteket genererade i fyra genomlästa kapitel. Jag har fokuserat på att färgkoda plotterna, ta bort onödiga adjektiv och markera delar som jag ska återkoppla till i sista kapitlet. Processen är långsam men rolig.

Jag känner dock att mitt intensiva manusarbete har en baksida. Jag börjar bli blind för min egen text. Inte på det sättet att jag inte längre kan se felen, utan snarare tvärt om. Det mesta känns fel och stora textsjok framstår nu som helkassa även om jag gillat dem tidigare. Det gör redigeringsprocessen extra svår. För samtidigt som jag vill stryka och skriva om vet jag att risken finns att jag tar bort sådant som egentligen är bra bara för att jag läst det för många gånger och tröttnat. Jag tycker man hör om så många som redigerat sönder sina texter och jag vill verkligen försöka undvika att göra samma sak. Lösningen just nu stavas lektör. Jag låter helt enkelt delarna vara för tillfället och sen får lektören istället säga sitt. Om det är bra eller dåligt återstår att se!

Hur gör ni för att inte redigera sönder era texter? Alla bra tips välkomnas! :)

Utsikt på bibblan

Färgkodade plotter

6 kommentarer:

  1. Jag har tagit bort så många så som möjligt och så många ju som jag kunde. Kollat stavfel mm mm. Det kommer en dag då man inte orkar eller kan göra om mer. Då är det dags för en lektör. Man får troligtvis göra om så mycket ändå när de grottat ner sig i manuset så någonstans får man sätta gränsen. Bara svårt att veta när.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det svåra är ju verkligen att veta när man inte kan göra mer och när man ska stoppa. Jag är rädd att jag ska göra för mycket ändringar men det kanske istället medför att jag gör för få - svårt att veta. Men som sagt, lektören ska få hjälpa mig med den biten. Hon har ju läst versionen innan omskrivningen så hon lär ju kunna avgöra om jag gjort texten bättre eller sämre. :)

      Radera
  2. Att använda sina betaläsare är ett annat sätt. Om de har läst manuset förut kanske det räcker att de läser bara de kapitlen du är osäker på. Men det är tufft. Kom ihåg att du ändå har fått väldigt fint omdöme från förlag så helt kasst kan det ju inte vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av mina testläsare ska läsa det igen i samband med att lektören gör det så förhoppningsvis kan hon också jämföra och avgöra om jag förbättrat eller försämrat. Jag försöker komma ihåg de där omdömena men ibland är det svårt, ska nog läsa igenom dem nu igen för lite ego-pepp! :P

      Radera
  3. Distans är det enda som funkar för mig. Även om testläsare säger sitt så ser jag det inte själv eftersom texten är för färsk för mig, och jag måste liksom "se" det själv för att kunna göra något åt det, Låter som en bra plan att skicka till lektör sen och då låta det vila, när du får tillbaka det kanske du har varit ifrån det tillräckligt länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har helt rätt! När jag läste manuset första gången efter de tre månader det legat hos förlag såg jag det verkligen med nya ögon. Både det som var bra och det som var dåligt. Hoppas lektörens två veckor långa lästid ska räcka som vila, vill ju liksom bli klar och kunna skicka igen. Rastlös? Ja minsann! :)

      Radera