torsdag 30 oktober 2014

Triss i manusläsning

Det kommer bli mer än bara lektörsläsning den 1 december!

I samband med att min lektör läser en andra gång för att bedöma hur väl jag infört hennes och förlagens åsikter i Middagsmörker kommer jag även använda två testläsare. Den ena läste manuset redan i förra testläsningsrundan och har erbjudit sig att läsa igen. Det är jag verkligen glad för, dels eftersom manuset förändrats massor sedan hon läste senast och det ska bli kul att höra vad hon tycker. Dels för att jag VERKLIGEN litar på hennes åsikt och vet att den kommer vara guld värd när jag närmar mig en ny förlagsvända.

Idag erbjöd sig dessutom en annan bloggare att testläsa den nya versionen av mitt manus. Jag hade inte ens tänkt tanken på att ta i en ny testläsare men när hon hörde av sig insåg jag att det var en toppenidé! Både lektören och min tidigare testläsare kan ju redan min grundhistoria och känner karaktärerna, att låta någon titta på den nya versionen med fräscha ögon känns därför som ett naturligt steg på vägen mot ett (återigen) färdigt manus.

Jag är så tacksam över det skrivar-community som finns i etern. Alla är så hjälpsamma och stöttar och peppar när det behövs. Det betyder verkligen massor ska ni veta! Och ni som hjälper mig med testläsning - ni vet att jag står i skuld till er! En testläsning för en testläsning är det minsta ni kan begära! :)

8 kommentarer:

  1. Ja alltså är helt överväldigad över hur fantastiska skrivande människor är. Många hjälper, peppar och tipsar bara för att de vill vara snälla. Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Man hade inte klarat sig utan!

      Radera
  2. Håller verkligen med att det skrivar-community som finns i det här landet är helt fantastiskt. Spännande att höra vad då får för feed-back. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska bli superspännande! Vill nästan låta dem läsa nu på direkten men får fila en månad till innan det är dags! :)

      Radera
  3. Det är ju viktigt att stöda varann. För hur ska man annars få reda på grejer. Och jag menar både sånt som har med skrivande att göra och allt det där runtomkring. Det finns mängder med grejer som man aldrig annars skulle förstå av sig själv. Guld är det värt att ha skrivarcommunities i olika varianter och former.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med! Jag var 17 när jag skickade in mitt första manus till ett förlag. naturligtvis refuserade de och jag blev knäckt och slutade skriva. Tänk om den här communityn funnits redan då? Då hade jag fått pepp och påhejning och när jag slickat mina sår ett tag hade jag kanske vågat skriva ngt nytt istället för att vänta i över 10 år!

      Radera
  4. Jag tror det är jättebra att både en som läst första versionen och en som inte läst första versionen läser igen för ibland sparar man info i huvudet som egentligen inte står med i texten längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var precis så jag tänkte! Tre åsikter känns också lagom på ngt sätt - blir bra! :P

      Radera