fredag 12 december 2014

Grammatiskt handikappad?

Jag har nyligen haft den stora förmånen att ta emot kommentarer från tre stycken nya testläsare. En har läst mitt romanmanus och två en novell och samtliga har varit fantastiskt duktiga på att ge kritik. Något som slog mig när jag läste deras kommentarer var hur språkligt duktiga de verkar vara. De KAN verkligen det svenska språket och det fick mig att skämmas lite för det kan inte jag.

Språk har aldrig varit min starka sida. Bortsett från engelskan, som ju kommer lite av sig själv tack vara den språkexponering vi har i Sverige, så har språkinlärning alltid varit extremt svårt för mig. Jag läste tyska i fem år men kan knappt beställa mat på en tysk restaurang och jag försökte mig på spanska men hoppade snabbt av till förmån för fler tekniska ämnen. En av anledningarna är min totala okunskap inom grammatik. Jag kan nästan ingenting. Ett verb är något man gör och ett adjektiv något som beskriver men jag måste googla för att minnas vad ett substantiv är. Förstår ni då hur låg min nivå är?

Mina testläsare har pratat om tautologier och svaga verb och jag har kliat mig i huvudet och inte förstått ett dugg. Jag antar att ni nu undrar hur jag överhuvudtaget kan skriva? Tja, vad kan jag säga - jag vet hur det ska låta. Kanske är det lite som att ha musikaliskt gehör, jag kan spela men be mig för guds skull inte att skriva några noter.

Naturligtvis ställer min okunskap till problem för mig ibland. Det vara bara nyligen som jag lärde mig att preteritum numera är dåtid och jag har inte en aning om varför jag ska akta mig för starka verb. Vad händer om jag får ett förlagskontrakt i framtiden och redaktören börjar prata skrivspråk med mig? Jag kommer framstå som helt tappad och det finns en överhängande risk att de tror att jag stulit mitt manus från någon annan.

Borde jag lära mig grammatik och skrivregler? Går det ens att lära gamla hundar sitta? I ärlighetens namn vet jag inte ens var jag skulle börja - så grammatiskt handikappad är jag. Men gör det något? Räcker det inte med skriftligt gehör eller måste jag vara en verklig svensk-expert för att ens våga kalla mig författare i framtiden?

Vad tycker ni?

9 kommentarer:

  1. Åh, jag känner igen mig... Jag är dålig på att komma ihåg grammatiken. Någon säger pluskvamperfekt, jag säger va?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, då är vi likadana! :) Hoppas det kan bli författare av oss ändå! :)

      Radera
  2. Jag är visserligen själv riktigt duktig på det där med grammatiken, men jag tycker ändå inte att du ska oroa dig för mycket. Använd bra lektörer. Det viktigaste är ändå vad du vill förmedla.
    Hur många svensklärare känner du som har givit ut böcker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, kanske kan man tom bli hämmad av att kunna teorin för bra? Jag kör helt på känsla, det har jag alltid gjort. Försöker dock lära mig de regler som är viktiga just för romanskrivandet (som att tex. inte överanvända adjektiv) men inte mer än så.

      Radera
  3. Jag känner igen mig. Jag har inte heller så bra koll på grammatiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grammatik är svårt! Om jag öppnar en grammatikbok förstår jag knappt vad som menas. :P Samhällsvetenskapliga ämnen har aldrig varit min grej, jag är ingenjör och har lätt för att lära mig teknik. Skrivandet har som tur är kommit av sig själv! :)

      Radera
  4. Jag tror inte heller du behöver oroa dig. Jag är inte alls bra på grammatik egentligen, men jag lär mig skrivrelaterad grammatik efter hand. Man behöver egentligen inte kunna någon annan grammatik för att veta att man ska akta sig för passiva verb (och alltså inte starka verb, eller för den delen svaga verb, som är en helt annan sak...) :) Man får googla runt lite, prata med andra skrivande människor, och ta lite i taget. Det viktigaste är nog ändå att "kunna höra hur det låter", för då får jag för mig att man får lättare för ganska mycket saker som hör till skrivandet. Jämfört med att vara grammatisk expert och inte kunna få till den rätta känslan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen oroar jag mig inte, jag kan uppenbarligen skriva tillräckligt bra för att både skicka ut mängder med tekniska handlingar i mitt yrke och skriva noveller som blir publicerade. :) Det är bara ibland, när tvivlet slår an, som jag får för mig att jag står en pinsam framtid till mötes. Tänker mig tidningsrubriker av typen "Författaren som inte kan skriva". Å andra sidan säger de ju att all publicitet är bra publicitet - eller hur var det nu? :)

      Radera
  5. Jag kan inte alla namnen på de grammatiska reglerna men ändå så kan jag dem hyfsat bra. Jag tror att det är så med dig också eftersom du vet hur det ska låta/se ut. Jag gör också grammatiska fel men det har blivit mindre och mindre ju mer jag har skrivit (hoppas jag). Det är just sådant man lär sig genom respons på sin text så skriv på du, och du kommer inte att refuseras bara för någon liten grammatisk miss om du har en bra story som förlagen inte kan motstå :-)

    SvaraRadera