torsdag 8 januari 2015

En släng av tvivel

Jahapp, en vecka in på det nya året kom det. Tvivlet. Tvivlet på mig som skribent och tvivlet på den text jag slitit med i 2,5 år.

Helt plötsligt känns det inte som om det jag skriver håller. Jag känner mig pressad och stressad och har omarbetat min text så många gånger nu att jag nästan hatar den. Jag vet att det är naturligt att känna så här under skrivprocessen men det är fortfarande frustrerande. Jag är ju inne på sluttampen nu, om bara ett par veckor ska manuset får resa ut i förlagens vida värld igen och det är nu jag behöver jobba som allra hårdast. Men inspirationen är som bortblåst och jag vill hellre titta på Sveriges mästerkock än skriva. Att min tokförkylning fortfarande är oförändrad och det faktum att jag kämpar med motivationen under mina sista tre veckor på jobbet gör naturligtvis sitt också.

Hur ska jag tar mig ur detta? Jag vet att det inte finns några mirakelkurer. Det är bara fortsatt kamp som gäller och fler belöningar när mål uppnås. Jag kommer tvinga mig själv att fortsätta redigera, av egen erfarenhet vet jag att både tvivel och melankoli släpper förr eller senare. Men det funkar inte att vänta ut det, det måste krossas med en murbräcka av hårt arbete.

Hur gör ni när tvivel ersätter inspiration?

16 kommentarer:

  1. Jag vet inte. Jag har också en svacka nu. Å ena sidan skulle jag vilja vila mig i form och läsa böcker tills skrivlusten kommer, å andra sidan känner jag att jag inte har riktigt tid att vänta på lusten, så just nu kör jag ändå, men det är väldigt segt.

    Jag tycker det är förståeligt att du känner dig pressad, det har säkert med ditt allmäntillstånd och jobbsituationen att göra också, sen känns det som att mer står på spel när man vet att det finns förlag som väntar på en ny version och det gör väl inte saken lättare.

    Har inget gott råd, men skickar en peppkram! Ibland räcker det att bara erkänna det för sig själv och sen kan man gå vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vila i form funkar säkert ibland, men efter 3 veckors semester med nästan bara vila så känns det som om jag redan testat den taktiken. :) Men du har helt rätt i att känslan jag bär på både har med mitt jobb och med den nervositet jag känner inför att förlagen ska läsa om. Just nu försöker jag bara köra på, inte tänka utan bara göra. Funkar ok! :) Tack så jättemycket för peppen!!!

      Radera
  2. Om det inte funkar med att fälla ut hornen, piska med svansen och kavla upp skjortärmarna brukar jag läsa i några dagar. Det funkar för mig. Oftast. Inte alltid. I värsta dippen jag hade (augusti) beslutade jag mig till slut för att skita i om det var dåligt. Jag var rädd för att redigera sönder och lät vissa saker helt enkelt passera mitt redigeringsraseri. Kalla det fusk eftersom jag helt sonika hoppade över stycken men i efterhand var jag glad att jag hade gjort så för så hemskt var det inte som jag hade fått för mig. Vad som är bäst i ditt fall vet bara du men mitt råd är att inte redigera varje mening. Så dåligt är det omöjligt att det är. Ibland är en paus helt enkelt det bästa. Stor peppkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, det där med att hoppa över stycken är egentligen genialiskt. För nej, naturligtvis är det inte lika kasst som jag inbillar mig och jag vill verkligen inte redigera något. Ska definitivt anamma det på min redigeringsprocess! Tack för både tips och pepp!!!

      Radera
  3. Har inget råd att komma med tyvärr, råkar själv sitta i den sitsen just nu. Men jag skickar en kram. Annars kan man alltid unna sig själv lite varm choklad och vispgrädde och känna att situationen inte är så dålig trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen skrivandets sämsta sida, det här med tvivlet och oförmågan att ibland tro på sin text. Choklad låter dock fab, tror jag ska unna mig lite ikväll! Tack för peppen - skickar lite tillbaka till dig också. Förhoppningsvis kan vi båda komma ur våra mörka hål snart! :)

      Radera
  4. *pepp pepp* Är själv där. Åh, detta tvivel. För mig brukar det funka att gosa ner mig i soffan en stund tillsammans med katterna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Eller hur, om man bara kunde få vara utan det! :) Jag testar att gosa med hunden istället, borde funka lika bra! :P

      Radera
  5. Å vad jobbigt :( Jag tror inte att det är ens i närheten av så illa som du tycker just nu. För det mesta när man känner sådär om sin text så har det väldigt lite med texten att göra. Jag tror som Sofia att det snarare handlar om ditt allmäntillstånd och andra saker. Plus att har man skrivit om en text så många gånger är det väl inte konstigt att man tröttnar på den. För mig funkar det också (som för Carola) med att pausa och läsa några dagar. Eller titta på film, göra sånt som inspirerar mig och får mig att hitta till min inre glädje och något slags lugn. Och jag tror att det är bra att ge sig själv en liten paus när det är så där riktigt trögt. Det går åt så mycket energi åt att pressa sig själv att man lika gärna kan ta det lugnt ett tag istället så orkar man mer när man väl sätter igång. Och ser med bättre ögon.

    Jag tror faktiskt att jag skulle vilja komma med ett litet citat från Neil Gaimans "Instructions":

    "Remember your name. Do not lose hope - what you seek will be found.Trust ghosts. Trust those that you have helped to help you in return. Trust Dreams. Trust your heart, and trust your story."

    Lita på din historia.

    /Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det fina citatet! Jag ska verkligen försöka lita på min historia! Däremot tror jag att den här svackan måste arbetas igenom. Hela julledigheten har varit ganska så skriv- och pressfri så det känns inte som mer ledig tid kommer göra någon skillnad. Så istället försöker jag tänka på det på samma sätt som när man börjar träna igen efter ett långt uppehåll. I början kommer det vara skitjobbigt, göra ont och du kommer definitivt inte ha lust. Men efter ett tag blir det lättare och plötsligt en dag är det kul och går av sig själv! :)

      Radera
  6. Jag tror att du har satt nånslags deadline för ditt projekt? Men även om du har det, skriv nåt också. Alltså du redigerar och det känns segt, men ha ett dokument som du skriver i innan du börjar. Skriv precis vad som helst, tänk inte på nåt, skriv om dagen, skriv om saker som råkar dyka upp, stoppa inte det flödet. Gör det i 10 minuter. Bara skriv ut det som stör innan du tar itu med redigerandet. Alltså ett sätt att, ungefär veva igång maskineriet. I övrigt tycker jag väl du gör alldeles rätt, fortsätt redigera men med belöningar. Och börja själva redigerandet med att tala om för dig själv att du kan och är bra och att texten också kan och är bra. Det behövs liksom (lite det jag bloggade om igår). Du fixar det. Pepp pepp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har provat dina pre-skrivövningar förr och gillar dem - vet inte varför jag inte tänkt på dem nu i redigeringsfasen. Ska absolut testa igen! Och så ska jag försöka peppa mig själv så mycket som jag bara kan! Tack snälla Mia för både tips och pepp!

      Radera
  7. Visst är det tufft när det kommer svackor. Jag brukar passa på att göra andra saker och sen kommer skrivlustan tillbaka efter ett tag. Men visst känns det extra jobbigt om man har en deadline att hålla sig till. Ta korta pauser när du jobbar och rör lite på dig så kanske inte bara kroppen kommer igång utan även hjärnan och lusten. Lycka till nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pauser är bra, särskilt om man kan gå ut och andas lite luft. Ska försöka bli bättre på att promenera under den här redigeringsfasen, tror det kan göra gott för både kropp och själ. Tack så mycket Pia!

      Radera
  8. Känner igen mig i det du beskriver, jag har också skrivit om min text flera gånger och tvivlet är oundvikligt. Jag har velat ge upp men sedan inser jag hur mycket jag faktiskt gillar att skriva och arbeta med texten och att det är något värt att fortsätta kämpa för. Jag hoppas att din motivation snart kommer tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen lustigt att tvivlet/självförtroendet går så i vågar. Ibland älskar man sin text och ibland hatar man den, inte konstigt att man blir knäpp efter ett tag! :) Men jag ska kämpa på, det är så nära nu. Det är verkligen bara den sista puckeln kvar - den är jag klar. Igen. :)

      Radera