lördag 21 februari 2015

The never ending editing story

Det har gått över ett år sedan mitt manus Middagsmörker blev "färdigt" för första gången. Sedan dess har det testlästs, lektörslästs, skrivits om, lektörslästs igen, skrivits om en gång till, testlästs en andra gång och lektörslästs en tredje. Mellan alla dessa varv har jag redigerat, redigerat och redigerat igen. Och jag är fortfarande inte klar!

I veckan avslutade jag ytterligare en redigeringsrunda. Eftersom jag planerar att skicka manuset till förlag innan jag åker på bröllopsresa i mars så drog jag igång med en ny runda direkt - den här gången av de sex sista kapitlen eftersom de genomgått störst förändring. Här är resultatet;


Hur kan jag fortfarande ha så mycket kommentarer på min text? Det är helt ofattbart! :P Jag har de två sista kapitlen kvar, sedan ska korret föras in i word-dokumentet. Gissa vad som händer sen? Jo, jag får banne mig gå igenom de sex sista kapitlen en gång till för att försäkra mig om att allt har blivit rätt. SEN kan jag gå igenom manuset i sin helhet en gång och efter det räknar jag med att tiden är slut och det är dags att släppa taget. Lika bra det, annars finns det nog risk att jag redigerar mig till döds! :)

4 kommentarer:

  1. Ju längre man låter manuset ligga ju mer tankar florerar. Man måste försöka släppa det. Men det är inte lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det såklart! Jag kommer släppa manuset om två veckor, då ska det iväg oavsett hur klar jag känner mig! :)

      Radera
  2. Alltså det där är nog lite galet och jag är verkligen imponerad över hur du orkar! Du är en sann förebild!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag vet inte det - ibland undrar jag om jag bara är mycket trögare än alla andra som uppenbarligen inte behöver redigera lika mycket som jag! :)

      Radera