torsdag 9 april 2015

Förlagsutskick - T plus 1 månad and counting

Det är absolut inte så att jag håller räkningen. Det är inte heller så att jag har datumen tydligt markerade i min kalender för att hålla koll. Nej då, det skulle jag aldrig ... :)

En liten månad har passerat sedan manuset lämnade tryggheten hemma. Från förlagen har jag inte hört ett knyst, men det hade jag väl heller inte förväntat mig. Förra vändan kom visserligen den första refuseringen efter en månad och fyra dagar så när som helst nu kan det ju smälla till. Fast jag ser ju såklart hellre att de läser i godan ro och sedan antar manuset! :P

Här om dagen gjorde jag det fatala misstaget att kika i texten. Hittade såklart en hög med stavfel och massor av meningar som inte kändes alls lika klockrena som jag mindes dem. Har haft lite lagom ångest efter det men försöker intala mig att 1: Förlagen bryr sig inte om småfel utan ser till helheten, 2: Felen lyser garanterat starkare i mina egna ögon än i någon annans och 3: Om manuset refuseras för sina brister kan jag alltid skriva om igen. Femtioelfte gången gillt, typ. Det hjälper åtminstone lite grand att tänka så.

Hur brukar ni känna ett tag efter förlagsutskick? Nöjda med texten? Missnöjda? En emotionell berg och dalbana? :)

14 kommentarer:

  1. Jag brukar försöka både undvika att titta i manuset och tänka på utskicket, men visst är det svårt att låta bli. Är ändå imponerad över hur snabba svar du har fått, tycker bara svarstiden blir längre för varje år som går :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att inte titta är nog en bra grej, det blir man ju bara ännu mer nojig och nervös av! :) Jag var också imponerad över hur snabba de var förra gången, blir intressant att se hur de presterar den här gången! :P

      Radera
  2. Jag brukar försöka glömma manuset, dock lättare sagt än gjort... Men jag kan trösta dig med att småfel bryr dom sig inte om, och inte om inte allt är perfekt heller. Det kanske beror på vilket förlag man skickar till i och för sig, men jag har en bok som kommer ut på Rabén & Sjögren nu i maj, och där gillade dom halva manuset, andra halvan fick jag skriva om, och sedan blev det antaget. (Sen fick jag skriva om allt en gång till och göra det längre, sen efter det fick jag skriva om allt en gång till och göra det kortare...) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Anna, du anar inte hur skönt det är att höra om alla dina omskrivningar! :) Jag försöker verkligen att inte tänka på manuset men det är MYCKET svårare den här gången jämfört med förra!

      Radera
  3. Jag brukar känna mig nöjd men det har ju slutat i refusering, så nu med den omskrivna versionen provar jag att känna mig väldigt missnöjd istället. Så får vi se hur det går. ;) Det har bara gått tre dagar sedan jag skickade men jag har redan hunnit ge mig själv ångest genom att kolla på de stora förlagen hur otroligt få debutanter de ger ut och vilken kvalitet de håller. Ungefär lika smart som att läsa i manuset tror jag. :P
    Håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, hoppas den omvända taktiken funkar! :) Vad knäppa vi är som utsätter oss själva för ångestladdade situationer när vi egentligen bara borde ta det lugnt och vänta ut responsen. Tack - detsamma!

      Radera
  4. Jag väntar också och det är ju olidligt. Visserligen har jag bara väntat i någon vecka nu (och ej skickat till många förlag), men det upptar ändå tankarna. Dock har jag varken öppnat eller läst manuset sedan jag skickade det och det tänker jag heller inte göra förrän någon svarar tror jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vänta har aldrig varit min grej - kommer ihåg när man väntade på tentaresultaten på universitetet. Olidligt, och då tog det ändå bara 3 veckor eller ngt. Nej, läs inte manuset - jag önskar att jag inte hade gjort det! :P

      Radera
  5. Jag klarar inte av att titta på manuset när jag väl har skickat in det, kommer bara hitta massa fel att stressa över. Jag skulle verkligen beskriva hela processen med att skicka till förlagen o vänta på svar som en emotionell berg o dalbana!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här omgången är verkligen en berg och dalbana för mig. Förra gången var jag så säker på att alla förlagen skulle refusera men nu har de positiva refuseringarna gett mig lite hopp och hopp är som en öppen dörr in till ångestens landskap! :P

      Radera
  6. Jag undviker att titta i manuset så länge det går. Helst flera månader. Men när jag skickade det till en agent vid årsskiftet tjuvkikade jag efter en månad och hittade givetvis flera fel. Kändes inte kul alls. Då var jag glad att det bara var skickat till en enda agent och att jag hade tid hos lektör för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är smart du, Carola! :P Anledningen till att jag tittade i manuset var att jag redan börjat känna en viss ångest. Jag var övertygad om att manuset inte var så bra som jag inbillat mig när jag skickade och tittade i det för att motbevisa mig själv. Det gick ju sådär. :D

      Radera
  7. Jag brukar försöka glömma manuset och tittar inte i det efter att jag skickat in det. Jag tycker att det är jättejobbigt att lämna ifrån mig texten så när det är gjort vill jag helst inte tänka på den så mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömma manuset är ett smart drag, min hjärna verkar dock inte hålla med. :) För mig är väntan värst, jag hade hellre fått en refusering direkt så att jag slapp gå och hoppas men jag förstår ju att det inte kan fungera så! :)

      Radera