söndag 3 januari 2016

Den svåra uppföljaren

Idag fick jag äntligen gravidrumpan på skrivarstolen igen och la någon timmes arbete på Gryningsstjärna (Middagsmörkers uppföljare). Jag får erkänna att det går lite segare än jag tänkt mig. Plotten är ju klar och jag är sjukt jäkla peppad att skriva ner den fortsatta historien om Áili men oj vad det tar emot helt plötsligt!

Sedan ett år tillbaka har jag ju 12 000 ord som redan är skrivna. Det jag gör nu är att jobba igenom dessa ord så att de stämmer överens med den nyfastställda plotten. Det är nog inte ett helt optimalt arbetssätt om jag ska vara helt ärlig. Min hjärna är ju efter höstens intensiva arbete med Middagsmörker inställd på en ganska så hög textkvalitet (såklart, det var ju det sista finliret EFTER otaliga omskrivningar, testläsar-, lektörs- och förlagsrundor) varför det jag nu skriver om bara känns som skit, skit och åter skit. Jag inbillar mig att det hade varit liiiiite lättare om jag kunnat inleda arbetet med lite hederligt flödesskrivande (då slipper jag ju iaf läsa igenom skiten som produceras) men jag är ju så förbannat fyrkantig att jag bara inte kan arbete okronologiskt och därför måste jag fixa till de fyra kapitel som redan finns innan jag kan börja skriva nya.

Missförstå mig rätt, jag lever absolut inte i en illusion där bok två, eller någon bok för den delen, är lätt att skriva. Jag trodde nog bara att jag skulle kunna rida på lusten åtminstone ett litet tag. Nu verkar det bli tvärt om. Jag kommer få slita och helt enkelt acceptera att inget känns bra just nu. Känslan får komma senare - för det gör den ju alltid tillslut. Det är nog min allra viktigaste lärdom efter de drygt tre år jag tragglade med Middagsmörker! :)

Ni som redan kommit förbi manus/bok 2 - har ni några tips på hur man kan släppa sargen och bara köra på, på samma sätt som man gjorde under råmanusfasen för 1:an?

6 kommentarer:

  1. Ha ha. Nej förlåt. Jag skrattar inte alls. Men det finns bara ett sätt att skriva nummer två. Jag anar att du ren förstår hur, skriva liksom, bara det. Skriva vidare och hoppas på det bästa. Skriva om och göra bättre när råmanus är klart. För mig var största vitamininjektionen att göra en resa. Men det har man ju inte alltid möjlighet att göra. Skrivretreat alltså, för då är inställningen att skriva och det finns inget som stör. Så lycka till, och skriv på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har börjat inse att det bara är att kötta på och lämna alla förhoppningar om tjusig text till redigeringen. Jag hade gärna åkt bort och skrivit men är ju lite fel tid för mig just nu, får hoppas att kommande bebis kan fungera som motsvarande vitamininjektion! :D Tack för peppen!

      Radera
  2. Om jag ser till mina kortisar så var tvåan den absolut svåraste att skriva, fick tvinga mig igenom hela och redigera mycket. Tycker alltid det är lika svårt att gå från slutredigering till nyskriv, men trean och fyran gick mycket lättare än just tvåan.
    Kämpa på, tror det ger sig efter ett tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog det där med att hoppa från en arbetsuppgift till en annan. Och det var ju EVIGHETER sedan jag skrev nytt på Middagsmörker, minns nog inte riktigt hur det var! Ska ta mig i kragen och bara tvinga igång mig själv, annars kommer jag fastna i det missnöjda petet bara ngt kapitel in och då blir det ingen ny bok! Tack för att du peppar! :)

      Radera
  3. Åh. Jag har själv precis börjat skriva nytt. Inte en del i en serie, utan en helt ny bok om nya karaktärer. Och det var så JÄKLA DÅLIGT i början. Fattar precis att man vill att texten ska hålla hög kvalite redan från start och så kommer det ut stolpiga meningar, klichéer och ja...bajs. Men jag vet ju att det blir bättre. Bara att skriva. Ett råmanus går ju att redigera om. Det är bara lite...motigt i början...
    Heja dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja bajs är ordet! :D Ska också bara skriva på för jag vet också (tror jag iaf!) att det bara är en fas och när jag kommit in i manuset så kommer det gå mer av sig själv! Man ska bara ta sig över den inledande kullen (eller snarare bergskedjan!) först! :P Tack!!!

      Radera