Så jävla operfekt

Opal förlag, 2021 

SJO_mockup.jpg

Så jävla operfekt är en ungdomsroman full av känslor, igenkänning, klassrumshierarki, svek, oväntad vänskap men framförallt; tjejkollektivets kraft. Finns att köpa här på Adlibris.

SJO_transp-bkg.png

Om Så jävla operfekt

I Emmas skola är alla så perfekta; smala, snygga och självsäkra. Allt det som Emma inte är. Varje dag gör hon sig så osynlig som möjligt, sticker aldrig ut. Allt för att inte bli utsatt så som Jamila blir. Men så hittar Emma en lapp med rosa text som säger att hon är bra som hon är och plötsligt vågar hon göra saker hon aldrig tidigare vågat. Som att stå upp för sig själv. När fler lappar sprids på skolan blir det början på något nytt, något större och starkare än Emma någonsin kunnat tro. Men vem är det egentligen som har skrivit dem? Och varför?

Idén bakom Så jävla operfekt

Så Jävla Operfekt är inte en självbiografisk berättelse, inte egentligen. Det mesta av handlingen har Charlotte bara upplevt i sin fantasi. Ändå är väldigt mycket i boken sant. Mängder av scener och känslor är självupplevda, kopierade rakt ur Charlottes högstadieliv, lånade från hennes tonårsjag. Det gör att berättelsen ligger närmare Charlotte än något annat hon någonsin skrivit. 

Charlotte har nämligen aldrig helt kunnat skaka av sig spåren från högstadietiden, särskilt inte de spår som handlar om kropp och egenvärde. Hon har aldrig riktigt blivit vän med sin kropp, aldrig känt att den duger som den är, alltid tänkt att den borde förändras. Tills hon fick nog och bestämde mig för att göra upp med sitt förflutna. Det var då Emmas berättelse föddes.

Bilden är Charlottes skolfoto i åttan.

Charlotte i åttan.jpeg
Gamla högstadieskolan.jpeg

Arbetet med Så jävla operfekt

Det tog tre år för Charlotte att skriva färdigt Så Jävla Operfekt. Att skriva baserat på minnen var svårare än hon trodde. Tiden som gått suddar ut vissa känslor och förstärker andra, ger minnena en slags datumstämpel. Det blir inte trovärdigt i en modern skolmiljö. Därför tog Charlotte hjälp av nio högstadietjejer som, när boken skrevs, gick i samma högstadieskola som hon en gång gjorde. Utan dem hade karaktärers jeans fortfarande varit snortajta, mobilerna lyst med sin frånvaro och lektionerna genomförts med hjälp av overhead-projektor. Och vem hade trott på Emmas berättelse då? :-)

Bilden är tagen i Charlottes gamla högstadieskola i Lund.

Sagt om Så jävla operfekt

Den är helt fantastisk. Som ett slag i magen men också fylld av hopp.

- Elin Lindholm

Känslan när man slår ihop romanen är: Upp till kamp! Det är en väldigt härlig känsla.

- Vi Läser

Det känns nästan som att hålla andan till sista meningen. Betyg 5/5.

- BTJ häfte nr 20